Sagan om ringarna - there and back again

Detta är historien om Ts förlovnings- och vigselringar. Den börjar då T tog en matlagningskurs på Koh Lanta i Thailand. Hon bestämde sig för att lägga sina ringar i fickan på förklädet och tänkte "I better remember this".

Det var på en söndag. På tisdag morgon, dagen då vi skulle åka hem, åt jag frukost på hotellet medan T packade väskorna. Då fick jag ett samtal till frukostrestaurangen. Mycket märkligt. Det var T som med panik i rösten berättade att hon insett att hon glömt ringarna i förklädet. Hon ringde Azmi (som hållit i kursen) och berättade vad som hänt. Efter en stund ringde Azmi tillbaka och sa att hon inte hade hittat några ringar, men att T hade tur, för hon hade inte skickat förklädena till tvätteriet som hon brukar, utan hennes städerska hade tvättat förklädena i deras egen tvättstuga. Azmi ringde också till städerskan. Städerskan befann sig för tillfället på ett sjukhus i Krabi, eftersom hennes son haft en otäck olycka på fabriken där han jobbade och hade fastnat med ena handen i nån maskin. Städerskan berättade dock att hon hört nåt plingande ljud när hon skakade förklädena på farstun utanför tvättstugan.

Jag tog scootern dit (som jag fortfarande hyrde) och fann Azmi och hennes man på alla fyra i rabatten, letandes efter ringarna. Jag slöt upp med dom och finkammade hela gräsmattan i en halvtimme, men utan framgång. Jag var sen tvungen att skynda mig tillbaka för att hinna med taxin till flygplatsen. Jag lämnade pengar till porto, men var inte så hoppfull.

Spola framåt till juldagen. Tomoko hittade ett mail i sin spambox från Azmi, med ett foto på en av ringarna i handen!

Sen kom ett mail där det stod "the search continues" och denna bild:

En stund senare kom ett nytt mail där hon höll i båda ringarna!

På annandagen postade hon ringarna till Australien.

Spola framåt igen, till den 11:e januari. Vi har hoppfullt kollat vår post varje dag, men inte fått något paket från Thailand. Jag gick in på posten med trackingnumret bara för att få veta att Australia mail endast kunde rapportera "product is untrackable". Efter lite googling hittade jag thailändska postens website och sökte där. På deras sida fick jag en noggrann listning av varje steg i kedjan, från det att ringarna lämnades in i Koh Lanta fram till "outgoing international". Thailand 1 - Australien 0.

Nästa dag ringde det på dörren. Det var brevbäraren. Jag hade nästan gett upp hoppet så jag vågade inte ens riktigt tro att det kunde vara ringarna. Men, det visade sig att han hade ett paket från Thailand! När Tomoko kom hem öppnade hon paketet och dom innehöll båda bröllopsringarna!

En mycket bra avslutning på en perfekt semester.